bengtssonmartin

Bordsfotbollsturneringarna har legat på is under en längre tid och mycket annat har prioterats framför Astrid Lindgren Fair play Open 2008. Studentdagen, den 12 juni 2008 hade sedan länge bestäms bli den sista turneringen. En turneringen som skulle avgöra vem skolans obestridda mästare var. Något som i sin tur kan diskuteras men så var iaf överrenskommet.

Direkt efter studentlunchen sattes turneringen igång: För er som glömt bort eller förträngt alla fyra spelare och dess styrkor och svagheter kommer här en resumé.

Fredde:  I sina bästa stunder en briljant tekniker. Är otroligt ojämn och väldig känd för sina svaga handleder, speciellt vänster som knappt ger bollen styrfart. Trots detta brukar han kunna gå segrande ur striderna då han har ett pansarförsvar som är svårpenetrerat. Backlinjen arbetar utmärkt tillsammans med målvakten och mer än en gång har spelarna i Astrid Lindgren Fair play Open 2008 drömt mardrömmar om Freddes stolpar och reflexräddningar.

Harder: Denna man och hans spelstil är otroligt svår att beskriva. En otrolig humörspelare. I medgång är han nästintill ostoppbar medan han i underläge är en slagen man direkt. Hans styrka är att driva upp tempot i matcherna och bombardera målet med skott ur alla dess lägen. Just Harder är den spelare i Astrid Lindgren Fair play Open som har mest spridda målskyttar. Även mittfältarna står för stor del av målproduktionen. Dock trots hans egen vilja kan man inte likna hans spel vid ett tysk spel. Då det är väldigt odisciplinerat. Försvaret kan ofta vara en ren katastrof och strumprullar som faller igenom försvaret är närmare regel än undantag.

Olle: Effektivitet är det ord som bäst beskriver Olle som spelare. Samt hans förmåga att stänga matcherna och kontra in de avgörande målen. Han är även en mästare på trashtalk, vilket både jag (Bengan) och Harder tagit del av. En otrolig förmåga att säga de rätta orden i rätt läge för att man ska tappa fokus och vips så är matchen förlorad. Han har även en otrolig styrka i sina skott vilket gör att många bollar som inte är så välriktade ändå går in. Svagheten i hans spel är den svaga uppspelsfasen. Det är väldigt lätt att stänga av hans uppspel och på så vis förlänga anfallen mot honom. Många matcher har gått förlorad för honom av just denna anledning.

Bengan: Turneringens briljanta tekniker som kan slå passar mellan sina anfallaskollegor, har även ett rappt skott från såväl mittfält som anfall. Svagheter i Bengans spel är att han ofta släpper målvakten i försök att förbättra sina anfall vilket ofta resulterar i lätta insläppta mål. Man skulle kunna säga att Bengan är en blandning av Zlatan och Petter Hansson, en briljant artist men som även sätter laget för jaget. Dock så är han väldigt osvensk i sitt spel.

Inför den avgörande turneringen bör ändå nämnas att Bengan har flest segrar i Astrid Lindgren Fair play Open, tätt följt av Olle medan Fredde och Harder ligger en bit efter med enstaka segrar. Men som sagt. En ny turnering som gäller allt. Många hungriga spelare i startuppställningen.

Första matchen spelades mellan Fredde och Bengan och gruppspelsmatcherna spelades till 2 medan slutspelsmatcherna spelades till 3. Bengan tar tidiigt komandon och griper till sig en 1-0 ledning och fortsätter med sitt fina anfallsspel som till slut ger utdelning och Bengan tar en komfortabel seger. På grund av dåligt minne av matchbilderna väljer jag från och med nu att bara skriva kort om resultaten i gruppen. Olle besegrade sedan Harder relativt enkelt för att sedan besegra Bengan, också det relativt enkelt. Sedan ställdes Fredde mot Harder i en väntad jumbomatch där Fredde tog en viktig skalp eftersom han senare förlorade mot Olle. Bengan slog sedan Harder i den sista gruppspelsmatchen i en avslagen tillställningen där Harder tydligt la sig för att slippa möta mig i en den stundande semifinalen. Inte många som vill möta mästarn. Efter gruppspelet gav oss resultaten följande semifinaler. 2an Bengan mot 3an Fredde och 1an Olle mot 4an Harder. Matchen mellan mig och Fredde blev ett otroligt antiklimax. Bollarna studsade Freddes väg hela matchen och sensationen var till slut ett faktum. Och det också med dunder och brak.. 3-0 til Fredde. 3-0!!! En större utskåpning i en viktigare match har inte setts sen Frankrike besegrade Brasilien i riktiga fotbollsVM finalen 1998. Fredde till final. Hur som helst väntade sedan den på förhans odiskutabla semifinalen mellan Olle och Harder. Allt annat än seger för Olle var irrelevant. Men Harder la på en rejäl press och fick både 1 och 2-0. Paniken började infinna sig hos Olle som trots detta kunde få in såväl reduceringen som kvitteringen. Lika igen alltså, bara att nu var nästa mål helt avgörande. Harder låg otroligt nära detta mål med ett skott som faktiskt tar i innerstolpen och ut, otroligt! Olle spelar sig vackert igenom Harders försvar och kommer likväl han till vassa avslut. Harders press ger ändå till slut utdelning. Och detta mål kommer diskuteras under en väldigt lång tid och tas upp i många disciplinära fall. Bollen hamnar alltså i "ingemansland" mellan Olles målvakt och målet. Olle petar då med fingret, som är acceptabelt, bollen mot sin målvakt. Det ödestigra var dock bara att han petade fel och bollen trillar retsamt ner bakom målvakten. olle protestar vilt och turneringens grundare, Martin Bengtsson, får kliva in och ta ett snabbt beslut. Målet godkänns med motiveringen att bollen sätts i rörelse av just Olle och därför inte kan underkännas eftersom just "fingerpetet" är en vanligt förekommande aktion under matcherna. Olle väljer att lämna turneringen i vilda protester och hån mot den disciplinära gruppen och bronsmatchen uteblir. Bengan, alltså jag, tro inte att jag gillar att skriva om mig själv i tredje person, tar hem tredjepriset trots han sett över hela året var den obestridde mästaren. Men överenskommet var att den sista och avgörande turneringen gällde allt. Vilket också tyvärr för sporten innebär att bolltrollarn från Kallfors är turneringens sämsta spelare.

Finalen blev då överraskande mellan Fredde och Harder. En final som kan liknas vid den Champions League final där Porta besegrade Monaco.  En match med två lag som ingen ville se.  Och matchen, spelmässigt, är inte heller mycket att se. Alla som såg hur Grekland spelade mot Sverige vet hur tråkigt dessa greker spelade. Denna final var ungefär som 2målspel under grekernas träningar. Avslaget och händelöst åt båda håll. Till slut går Harder segrande ur bataljen och står som segrare i Astrid Lindgren Fair play Open 2008! En stor seger för Harder men en stor förlust för Bordsfotbollen. Vilket inte förminskar Harders storhet. Han klev fram när det gällde som mest och även om semifinalen kommer diskuteras så hade han en 2-0 ledning och bud på ett avgörande innan Olle tog saken i egna händer. Att säga om Freddes avancemang?. Han vann utan diskussion. Visst hade Bengan otaligt många chanser och var kanske också bättre men det gäller att förvalta dem och det visade " Rönken" prov på.

Det har varit ett privelegium att refera dessa turneringar och jag hoppas att vi får fortsätta dessa turneringar någon gång, någon annanstans.

Vid tangentbordet som alltid
Grundare av Astrid Lindgren Fair play open /Martin Bengtsson