bengtssonmartin

I Skolan just nu Gunilla. Här är det väldigt trevligt Anna-Lena:) Jag tror faktiskt att ni är mina enda läsare just nu och det är nog bra att inte fler blir utsatta för denna skit:) Men ni två är underbara människor. Svinhärliga, inte svinsmittade;)!

Anna-Lena!- Den bästa läraren jag någonsin haft och så mycket mer än det. Du lärde oss, eller iaf mig att mogna som människa också. Plus att du lät oss gå tidigare ofta och det är aldrig fel ;)

Gunilla, våra samtal i luckan är något jag bär med mig. Du är en god vän och det var föööööööööör trevligt att träffas i sommar ute på Torö.

Just nu sitter jag i skolan, idag har vi haft apologetik på schemat. Där vi går igenom de goda skäl det finns för att tro på Jesus. Väldigt bra och det är synd att fler inte får läsa de kurserna vi läser. Det är så lätt att man bara tar in den bilden samhället och media vill ge. Det kan vara bra att få input från båda håll tycker jag. Tyvärr får inte alla det. Men först då kan man kanske ta ett riktigt beslut iaf.

Imorrn ska jag kolla på Kvaretet Skatans liveuppsättning på Rival med Glans och Batra, kan bli riktigt riktigt riktigt riktigt riktigt riktigt bra.

Hoppas ni har det bra Anna-Lena och Gunilla, Peace

Igår fyllde jag då år, eller nu blir det i förrgår men. Dagen började med tårta på sängen och presentöppning, väldigt mysigt och härligt att ha familjen samlad. Sen jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva detta. För ord har svårt att räcka till när det handlar om COLDPLAY men jag ska försöka.

Framåt tolvtiden tar jag cykeln ner på stan där jag möter med Harder. Det man kan säga om Harder, oavsett vad som händer i livet. så har vi alltid Coldplay 17/9 -08. Vi tar tåget upp mot Sthlm där vi även möter upp Enkan och Robyn. Vi strossar runt lite och kan för övrigt ha träffat världens roligaste kines. "Kolv med Blö" "Bla så". Han hade som ni märker problem med ärren precis som fördomen säger. Vi sätter oss senare på ett något slags fik och tar en öl och samlar tankarna inför kvällen och sedan blire Pizza Hut, klockan är nu närmare 16. Konserten började halv 8 enligt biljetten.

Sedan händer det lite annat skojigt innan vi får komma in i GLOBEN. Det sjuka är att vi hamnade långt bak i kön men ändå fick sjuka platser, ungefär 5 meter från scen. Vi blir om möjligt än mer taggade. Sedan kommer iaf förbandet in, sångaren från the strokes med nåra polare men det var inget vidare, stämningen avtog lite men kom sedan fort tillbaka när skynkena drogs ned och Life in Technicolor dras igång och bandet kommer och sedan pumpas det igång rejält.. De blandar gamla hits med nya. Violet Hill va tung. Clocks likaså.. Fix you kom tidigt men vilken allsång det blev och när gitarren kommer igång efter andra versen, det är något bland det mäktigaste jag varit med om. Det är ett sjukt tryck i arenan.. Andra låtar som man minns är min favorit från de tidigare skivorna, In my Place. Läskigt ljud när trummorna sätts igång och man kan inte annat än hoppa och skrika. Om man ändå ska namnge låtarna som de blev bäst tryck under var enligt mig.. Viva la vida, Fix you,  In my place...

Sedan kom en lugn version av The Scientist framförd bara på gitarr vilket ja faktiskt tyckte var lite synd men fortfarande läskig stämning i globen. När sedan Lovers in Japan kommer håller ja ärligt talat på att dö. Ner från taket kommer miljontals små utklippta pappersfjärilar och det är ett galet tryck. Bandet tackar för sig och går av scenen och vi känner alla att de kommer komma ut igen, de måste köra Yellow... Som ett brev på posten kommer ligan ut och scenen blir gul och yellow dras igång och ja måste säga att extranumret är den låt som har absolut bäst tryck. Hela ståplats åtminstone om inte hela globen sjunger med " Looook at the staaaars. loook how they shine for yooou, and everything you do"..

Efter konserten var man liksom helt tagen, man hittade verkligen inte orden. De var något sjukt. Orden räckte inte till för att beskriva det. Att få igång en publik på 14 000 är inte dåligt och som vi sa, fatta känslan att stå där som Chris Martin gör och veta att man kan få igång en sån stor folkmassa  genom att bara visa sig på scenen.. Den känlsan tror jag inte heller han beskriva. Jag skulle gärna pynta meningarna med fina och beskrivande ord om hur allt var men idag så funkar det inte riktigt. Det ord som bäst beskriver kvällen är nog. "Wow"  eller " Oj" eller kanske "magiskt" Annat går inte, det måste upplevas och jag hade gjort nästan vad som helst för att sett dem dagen efter och tillochmed i Oslo.....

Dagens: Coldplay - Allt

Och likaså bloggandet.  Sen mitt senaste inlägg har min kropp drabbats av en infektion, ett empatilöst köttättande virus som för varje dag förtär mitt yttre och inre. Jag är inte längre hel och ser inte mig själv i spegeln längre. Tills nu när jag bloggar igen... Nja, saningen är väl att jag inte är en person vars liv har ett brinnande intresse för att blogga. Det blir så svårt att hitta något spännande att skriva när man inte vill skriva för öppet. Även om kanske ibland gör det ändå.. Så sanningen är att jag haft det väldigt bra och mycket kul den senaste tiden så har inte riktigt tagit mig tid att sätta mig ner och trilla hit och dit på tangenterna.. Men nu är jag här.. Kan skriva lite kort resumé över allt som sker just nu i mitt otroligt spännande liv. Jag vet trots allt att jag har en del trogna läsare, och dem vill jag inte svika.

Jag är för tillfället arbetslös, jobbar extra lite här och var, i kyrkan och på dagis lite. Hade första dagen på "Hattstugan". Var lite nervös innan faktiskt, även om jag brukar klara de flesta situationer så är det alltid svårt när man är ny. Men dessa 4åringar från Enhörna var bland de roligaste ja sett. Man undrar ibland varför man växte upp.. Fatta att ha en rum fullt av kuddar liksom, hur skönt är det inte, sen att gå ut och cykla runt och gunga, hur kul som helst.. För att sedan ligga i kuddrummet och lyssna på Alla barn i bullerbyn.. LIFE IS GOOD... Sen att ha betald lunch är verkligen inte fel.

"På västfronten intet nytt" eller som jag kan säga.. "på nyköpingsfronten intet nytt".. Fortfarande oklart med lägenhet och arbete, vilket gör att jag söker lite arbeten här i stan. Innebandymässigt är allt dock hur kul som helst och jag känner att har kommit igång nu på allvar. Hänger med bra i tempot också vilket är skönt. Seriepremiär den 20e hemma... I Nyköping, känns konstigt att säga så men det är sanningen broooo.. Mot Karlstad, Karlstad som är ett bra lag vad jag hört. Öppen match ändå tror jag.. Vi börjar ligga bättre till formmässigt vilket är skönt.

Snart träning, Rabi plockar upp mig 18:20 så då bär det av..Tills vidare, håll i hatten matros!

6 dagar till Coldplay......MUMMA!

Dagens låt: Coldplay - Life in Technicolor, Lovers in Japan/ Reign of love

Skolan har ju börjat.. Men inte för mig, vilket faktiskt är skittråkigt. Och sen alldeles nys såg jag att Mrs Igelsta, nämligen Gunilla i Luckan hade läst min blogg och de blev saknaden ännu större. Denna kvinna har alltså genom tre år lyst upp hela skolan och man ångrar djupt djupt att man inte man inte tog vara på tiden med henne mer i ettan och tvåan. Men vilken receptionist och vän hon är.  Hon kan ge råd och tillfälle att skratta nära på hela tiden. Så Gunilla, du är grym asså och man saknar dig och luckan!!!

Annars jobbar nu i kyrkan, typ sista dagen. Sen är jag arbetslös, Det är myyyys och tråkigt och lite ovisst. Men det verkar bli ordning på Nyköping nu så det känns ju riktigt bra. Och till helgen bär det av till Gävle för match och inkilning, jag är riktigt taggad kan jag lova. Match i all ära men inkilning.. Kommer bli brutalt och riktigt skoj..


Jobbar bara till 2 idag, det är också helt okej, sen blire och fixa lite ärenden och ta en fika mit Buffy... Men tills vidare.. 

Förresten, Emelie Fresh, Tack! Måste medge att du är bäst faktiskt..

Love

För första gången sen 6 års ålder har skolorna nu börjat utan mig.. Det känns.... Riktigt riktigt bra! Dock saknar man ju Igelsta något fruktansvärt men livets gång, livet gång. Annars hade jag räknat med att ha flyttat nu men strul är ordet och just nu pendlar jag mellan Nyköping och Södertälje några gånger i veckan. Det är lite sisådär med det men jag trivs iaf i laget, sköna boys, det lilla jag märkt hittills.

Ikväll har farsan anmält mig till Brolöpet, jag är faktiskt riktigt taggad. Kan bli kul, det är bara 5 km så jag bör kunna hänga med hyfsat iaf. Vinst är väl uteslutet men topp 100? Aa dåå..

Peace

Bordsfotbollsturneringarna har legat på is under en längre tid och mycket annat har prioterats framför Astrid Lindgren Fair play Open 2008. Studentdagen, den 12 juni 2008 hade sedan länge bestäms bli den sista turneringen. En turneringen som skulle avgöra vem skolans obestridda mästare var. Något som i sin tur kan diskuteras men så var iaf överrenskommet.

Direkt efter studentlunchen sattes turneringen igång: För er som glömt bort eller förträngt alla fyra spelare och dess styrkor och svagheter kommer här en resumé.

Fredde:  I sina bästa stunder en briljant tekniker. Är otroligt ojämn och väldig känd för sina svaga handleder, speciellt vänster som knappt ger bollen styrfart. Trots detta brukar han kunna gå segrande ur striderna då han har ett pansarförsvar som är svårpenetrerat. Backlinjen arbetar utmärkt tillsammans med målvakten och mer än en gång har spelarna i Astrid Lindgren Fair play Open 2008 drömt mardrömmar om Freddes stolpar och reflexräddningar.

Harder: Denna man och hans spelstil är otroligt svår att beskriva. En otrolig humörspelare. I medgång är han nästintill ostoppbar medan han i underläge är en slagen man direkt. Hans styrka är att driva upp tempot i matcherna och bombardera målet med skott ur alla dess lägen. Just Harder är den spelare i Astrid Lindgren Fair play Open som har mest spridda målskyttar. Även mittfältarna står för stor del av målproduktionen. Dock trots hans egen vilja kan man inte likna hans spel vid ett tysk spel. Då det är väldigt odisciplinerat. Försvaret kan ofta vara en ren katastrof och strumprullar som faller igenom försvaret är närmare regel än undantag.

Olle: Effektivitet är det ord som bäst beskriver Olle som spelare. Samt hans förmåga att stänga matcherna och kontra in de avgörande målen. Han är även en mästare på trashtalk, vilket både jag (Bengan) och Harder tagit del av. En otrolig förmåga att säga de rätta orden i rätt läge för att man ska tappa fokus och vips så är matchen förlorad. Han har även en otrolig styrka i sina skott vilket gör att många bollar som inte är så välriktade ändå går in. Svagheten i hans spel är den svaga uppspelsfasen. Det är väldigt lätt att stänga av hans uppspel och på så vis förlänga anfallen mot honom. Många matcher har gått förlorad för honom av just denna anledning.

Bengan: Turneringens briljanta tekniker som kan slå passar mellan sina anfallaskollegor, har även ett rappt skott från såväl mittfält som anfall. Svagheter i Bengans spel är att han ofta släpper målvakten i försök att förbättra sina anfall vilket ofta resulterar i lätta insläppta mål. Man skulle kunna säga att Bengan är en blandning av Zlatan och Petter Hansson, en briljant artist men som även sätter laget för jaget. Dock så är han väldigt osvensk i sitt spel.

Inför den avgörande turneringen bör ändå nämnas att Bengan har flest segrar i Astrid Lindgren Fair play Open, tätt följt av Olle medan Fredde och Harder ligger en bit efter med enstaka segrar. Men som sagt. En ny turnering som gäller allt. Många hungriga spelare i startuppställningen.

Första matchen spelades mellan Fredde och Bengan och gruppspelsmatcherna spelades till 2 medan slutspelsmatcherna spelades till 3. Bengan tar tidiigt komandon och griper till sig en 1-0 ledning och fortsätter med sitt fina anfallsspel som till slut ger utdelning och Bengan tar en komfortabel seger. På grund av dåligt minne av matchbilderna väljer jag från och med nu att bara skriva kort om resultaten i gruppen. Olle besegrade sedan Harder relativt enkelt för att sedan besegra Bengan, också det relativt enkelt. Sedan ställdes Fredde mot Harder i en väntad jumbomatch där Fredde tog en viktig skalp eftersom han senare förlorade mot Olle. Bengan slog sedan Harder i den sista gruppspelsmatchen i en avslagen tillställningen där Harder tydligt la sig för att slippa möta mig i en den stundande semifinalen. Inte många som vill möta mästarn. Efter gruppspelet gav oss resultaten följande semifinaler. 2an Bengan mot 3an Fredde och 1an Olle mot 4an Harder. Matchen mellan mig och Fredde blev ett otroligt antiklimax. Bollarna studsade Freddes väg hela matchen och sensationen var till slut ett faktum. Och det också med dunder och brak.. 3-0 til Fredde. 3-0!!! En större utskåpning i en viktigare match har inte setts sen Frankrike besegrade Brasilien i riktiga fotbollsVM finalen 1998. Fredde till final. Hur som helst väntade sedan den på förhans odiskutabla semifinalen mellan Olle och Harder. Allt annat än seger för Olle var irrelevant. Men Harder la på en rejäl press och fick både 1 och 2-0. Paniken började infinna sig hos Olle som trots detta kunde få in såväl reduceringen som kvitteringen. Lika igen alltså, bara att nu var nästa mål helt avgörande. Harder låg otroligt nära detta mål med ett skott som faktiskt tar i innerstolpen och ut, otroligt! Olle spelar sig vackert igenom Harders försvar och kommer likväl han till vassa avslut. Harders press ger ändå till slut utdelning. Och detta mål kommer diskuteras under en väldigt lång tid och tas upp i många disciplinära fall. Bollen hamnar alltså i "ingemansland" mellan Olles målvakt och målet. Olle petar då med fingret, som är acceptabelt, bollen mot sin målvakt. Det ödestigra var dock bara att han petade fel och bollen trillar retsamt ner bakom målvakten. olle protestar vilt och turneringens grundare, Martin Bengtsson, får kliva in och ta ett snabbt beslut. Målet godkänns med motiveringen att bollen sätts i rörelse av just Olle och därför inte kan underkännas eftersom just "fingerpetet" är en vanligt förekommande aktion under matcherna. Olle väljer att lämna turneringen i vilda protester och hån mot den disciplinära gruppen och bronsmatchen uteblir. Bengan, alltså jag, tro inte att jag gillar att skriva om mig själv i tredje person, tar hem tredjepriset trots han sett över hela året var den obestridde mästaren. Men överenskommet var att den sista och avgörande turneringen gällde allt. Vilket också tyvärr för sporten innebär att bolltrollarn från Kallfors är turneringens sämsta spelare.

Finalen blev då överraskande mellan Fredde och Harder. En final som kan liknas vid den Champions League final där Porta besegrade Monaco.  En match med två lag som ingen ville se.  Och matchen, spelmässigt, är inte heller mycket att se. Alla som såg hur Grekland spelade mot Sverige vet hur tråkigt dessa greker spelade. Denna final var ungefär som 2målspel under grekernas träningar. Avslaget och händelöst åt båda håll. Till slut går Harder segrande ur bataljen och står som segrare i Astrid Lindgren Fair play Open 2008! En stor seger för Harder men en stor förlust för Bordsfotbollen. Vilket inte förminskar Harders storhet. Han klev fram när det gällde som mest och även om semifinalen kommer diskuteras så hade han en 2-0 ledning och bud på ett avgörande innan Olle tog saken i egna händer. Att säga om Freddes avancemang?. Han vann utan diskussion. Visst hade Bengan otaligt många chanser och var kanske också bättre men det gäller att förvalta dem och det visade " Rönken" prov på.

Det har varit ett privelegium att refera dessa turneringar och jag hoppas att vi får fortsätta dessa turneringar någon gång, någon annanstans.

Vid tangentbordet som alltid
Grundare av Astrid Lindgren Fair play open /Martin Bengtsson

Idag har varit en sån där dag som man helst av allt bara vill komma igenom, min andra dag på mitt "sommarjobb". Jag jobbar som vaktis i S:ta Ragnhildskyrkan, och det är ett fint jobb, mycket möten med människor, och ibland finns d sysslor att göra men det är väldigt lätt hänt att det blir sjukt mycket dötid. Man sitter där och delar in timmarna i kvartar, kvartarna i femminutare och känner att tiden sakta men säkert och tråkigt går framåt. Satt och läste lite idag i en intressant andlig bok vilket var både intressant och fick tiden att gå.. Hur som helst, sen trillar tiden på och hem kommer man och då ska man tydligen montera ihop nån gräsklippare, iförsig är sånt kul, men jag var ju sjukt taggad på att se Vänner, som jag iförsig hann se ändå. Aja, monteringen gick bra, fick ihop den och så.. och nu kommer då det som min rubrik syftar på.. Nämligen EM2004 krönikan. Vilka minnen! Henkes språngnick, Zlatans klack, Milan Baros drömmål.. Aaa verkligen MUMMA för själen. Sitter här hur nöjd som helst och vill knappt sova för jag längtar så mycket efter fotbollsEM..

Juste ska tippa EM också... Mr Pernbrandt har ett litet projekt på gång.. Riktig bookmaker..Imorn ska ja löpa spåret på tid, Göte vill föra lite stats, vad han nu ska använda det till.. Han har alltid mkt idéer, det är ju kul eller nåt.. Men men...


Nu är det inte mkt kvar till Studenten, den 12 juni smäller det hur hårt som helst.. Kan inte lova att det blir min bästa dag hittills, men bra nära är ja på att lova.. Allting kommer klaffa känns d som.. Allt från lunchen i skolan, torekällberget, flaket, mottagningen och utgången på kvälllen. Kommer klaffa klaffa klaffa...

På fredag äre drakbåtsrodd, vinst är det enda som gäller faktiskt.. Och det kan jag utlova också, utan att göra bort mig..

Sjukt med vissa personer, hur man saknar dom som något som de aldrig var för en, och som de kanske heller aldrig kommer bli.. Att man kan se de på ett visst sätt, trots att det sättet kanske för alltid kommer vara en omöjlighet eller något onåbart... Ah, svammel svammel, men men, Time to hit the hay...

Dagens låt: Usher - Love in this Club........ NEJ menade Peps Persson - Oh boy, Summerfeeeeeeeeeliiiiing OhYES!